Erfarenhet.
Erfarenhet. Något jag sååå gärna vill ha, men som det tar sån tid att få. Alla andra på jobbet kan så himla mycket om allt. Alla är så himla duktiga, jag vill också! ...att alla andra kan så mycket kan ju ha att göra med att de jobbat på IVA i många, många år. Många (långt ifrån alla) har också läst IVA-vubben. Får lite lätt ångest över tanken att jag också behöver kunna så mycket efter IVA-inskolningen. Jag vill lära mig och jag vill kunna, men det känns som det är mycket, mycket, att lära sig. Jag kommer ju lära mig tillräckligt mycket för att kunna jobba självständigt, men långt ifrån allt. Det är där erfarenheten kommer in. Varför måste det ta så lång tid att få det? Tack och lov är det väldigt öppen attityd och alla fråga alla hela tiden om saker, men ändå!
Det ska dock bli väldigt skönt att få IVA-inskolningen, just nu känner jag mig lite halv-med... jag är med och inplanerad på schemat, men jag kan bara göra en del. Nåja, bara några uppvaks-pass kvar, sen börjar IVA-inskolningen. En anledning till att jag läser kurs och pluggar är ju för att få upp min egen kompetens åtmindståne något... på tal om plugg. Dags att köra igång sista föreläsningen innan det blir dags för tentaplugg!
